Jag har funderat över en sak och det är vad som kommer hända ifall vuxenutbildningen plötsligt tog ett jättekliv inom IKT och digitalt lärande... Inom vuxenutbildningen har vi en mycket mångfacetterad målgrupp. Dels har vi 20-åriga "Nathalie" som kommer direkt från gymnasiet och har en mycket hög IT-mognad, Facebookar, Twittrar och bloggar som om det vore den naturligaste sak i världen. Dels har vi 43-åriga "Maria" som är f.d vårdbiträde och tycker datorer är lite skrämmande. Skolan har hon aldrig tyckt om, hon hoppade av gymnasiet i tvåan och har nu (i början med viss ångest) sökt sig till komvux. Dels har vi 35-åriga "Ali" som kommer från ett land med väldigt kort skolbakgrund, men kämpat hårt hela vägen genom sfi men fortfarande har brister i språket, särskilt inom olika obekanta nya ämnesområden. Vi har dessutom supermotiverade "Tomasz", som blev klar med sfi steg3 på en halv termin. Enligt honom ska skola helst bedrivas enligt katederpedagogik, läraren ska stå framme vid tavlan och berätta hur det är, annars "lär man sig inget" på lektionen. Grupparbete och egna projekt är mest bara slöseri med tid.
Exemplen är påhittade, generaliserande och överdrivna, men de pekar på de mycket vitt skilda olika målgrupper som vi har på vuxenutbildningen idag. Tänk er dessa fyra personer i samma kurs. Att man måste individualisera undervisningen är självklart, men hur ger vi var och en av dessa en inlärningsmiljö som är bäst just för dom? Om man utvecklar pedagogiken enligt digitalt lärande så lär det passa Nathalie, men hur möter vi de andra målgrupperna? Jag menar att man måste gå varsamt fram för att inte tappa vissa målgrupper i sin iver att jobba med digitalt lärande, IKT och modern pedagogik inom detta. Det vore intressant att höra om någon här har erfarenheter kring ämnet att dela med sig av...?
